Gymnasievalet …

Imorgon är det sista ansökningsdagen till gymnasievalet. Vad ska du läsa / vad läser du / vad har du läst? Var det enkelt att välja? Hur tänkte du? Ångrar du dig någonsin?

Jag har fragmentariska minnen av mitt gymnasieval, som jag gjorde för tolv (!) år sedan. Tiden går snabbt, det gör den faktiskt, till och med när man tror att den står helt stilla. Jag satt inne i studievägledarens rum på något sorts obligatoriskt samtal och jag minns att hon sa: ”Så länge du väljer något som du tycker är roligt så kommer det att gå bra. Du kan alltid välja till ämnen för att få de betyg du behöver för att läsa vidare sen”.

Jag är så tacksam att jag inte valde något program som skulle ”se bra ut på papper”, som jag egentligen inte kände starkt för att läsa. Jag valde mellan Estet Bild och Media. Hade jag valt Estet hade jag fått bo kvar hemma (mitt ute i skogen) och det hade jag ingen lust med. Så då föll valet på Media, vilket innebar att jag fick flytta hemifrån (från Smedjebacken) till Falun när jag precis fyllt sexton år.

Har aldrig, för en sekund, ångrat det valet. Jag valde till matte B och några andra ämnen som kändes vettiga / krävdes för att få högskolebehörighet, men fick samtidigt läsa rörlig bild, text, foto, keramik och drejning m.m  där jag lärde mig en massa andra fina saker: att uttrycka mig i olika former och få utlopp för olika sorts känslor genom ”konst”.

Det var dagens lilla historia. Jag tycker att alla ska köra på det där lilla tipset som kommer från min gamla studievägledare: VÄLJ DET DU TROR BLIR ROLIGAST. Du ska inte lida dig genom tre år av livet oavsett hur ”smart” valet är. Tips nr 2 (det vuxna tipset): Hoppa för fan inte av skolan. OBS! Det finns supermånga fantastiska människor (alla!) som hoppat av skolan och det kan gå precis hur bra som helst. Men jag säger som Hannah Widell: Det finns något fint med att inte behöva bli vuxen så jävla snabbt.

Ta det lugnt. Plugga, gör roliga saker, vila, ät god mat, rör på dig,
skratta, andas, andas, andas, andas. (Nästan) allt löser sig.

Inte vilken väv som helst.

Jag arbetar inte bara som ungdomscoach tillsammans Klas, jag lånar även ut konst till folk som jobbar i kommunen och som gillar att inte ha vita väggar. Idag lånade jag ut konst till
tre personer och plötsligt utbrister den ena: ”ETT SPINDELBO! DEN HÄR TAVLAN TÄNKER JAG INTE TA MED MIG”. Jag tog en titt bakom tavlan och visst, där fanns det en gråvit otäck väv vars innehåll det bara gick att spekulera i. ”Jaha, är det här ett spindelbo? Ojdå, då får jag göra något åt det”, sa jag med stadig röst och spelade cool, även om hela mitt inre var i upplösning.

Efter att de tre konstlåntagarna gått sin väg med andra tavlor, så tog jag tag i spindeltavlan och joggade ner till vaktmästeriet. ”HALLÅ! Jag har en tavla här, och jag tror det är ett spindelbo på den! VAD SKA JAG GÖRA?!”, ropade jag och den äkta paniken började nu visa sig. Magnus var lugnet själv, tog fram en borste och borstade bort boet (där vi som tur var inte fann några levande små varelser). ”FYFAAAAAAAAAAAAN”, kved jag på ungefär fyra meters avstånd. Sedan tackade jag för mig, placerade tavlan i arkivet och gick upp och tvättade händerna så länge jag orkade.

HU! Livet som kultursekreterare är minsann inte alltid frid och fröjd.

PS! Idag är det måndag och Arenan öppnar klockan 15.00! Välkommen hit!