Skrivgruppen: Haiku (anonymt)

Vinden berättar
Om meningen med livet
Så lyssna på den.

Se molnen i skyn
En gädda simmar förbi
Svart vitt blått och grönt

Liljekonvaljer
vänder nu blad i boken
insektsromantik

Januaridag
Skogen är tyst och stilla
Inget blir som förr

Sök och finn
Grattis till livet
det bästa är ju gratis
Tänk på det – ofta

Minne
Kajakpaddlingen
så rogivande med Ann
– före styv kuling

Självkritik
Möte i gruppen
skriva haiku var målet
– för svårt för att nå

Annonser

Skrivgruppen: genretransponering

Text skriven utifrån ett pannkaksrecept:

Blanda mjöl och salt i en hög skål eller tillbringare. Tillsätt hälften av mjölken och vispa till en jämn smet. Häll sedan i resten av mjölken. Vispa sist i äggen. Smält fettet och rör ner det i smeten, då behövs inget extra fett vid gräddningen. Pannkakor går lättast att grädda i en pannkakslagg, men det går också bra i en stekpanna med sluttande kanter. Plättar gräddas bäst i en plättlagg. Hetta upp laggen eller pannan. Häll ett tunt lager smet och sänk värmen. Beräkna knappt 1 dl smet till en pannkaka. När ytan stelnat och blivit matt är det dags att vända pannkakan eller plättarna och grädda på andra sidan. Färgen ska vara ljust brun. Rör om smeten då och då under gräddningen så att mjölet inte sjunker till botten. Lägg pannkakorna vikta eller hoprullade på ett fat.

Omvandlat till litterär text:

Sin egen lyckas smet
Första gången jag såg dig och kände din doft i vinden föll jag direkt för dig. Jag ville ha dig! Jag önskade att jag kunde få känna din gyllenbruna hy och utforska hela dig med alla mina sinnen. Jag ville dofta på dig och känna din salta smak. Men du var inte min då. Hur skulle jag kunna få dig?

Men det fanns nog ett sätt.

Jag letade fram mormors gamla anteckningsbok och järngryta. Jag rengjorde grytan och fyllde den med mjöl och sedan lite vanligt salt på det. I boken stod att man skulle ha elva älvors bröstmjölk, men jag tog vanlig mellanmjölk och rörde ner. Nästa ingrediens fick mig verkligen att fundera på vad mormor hade sysslat med, ett halvt drak-ägg? Nej tre vanliga ägg från kylen. Hoppas det skulle funka ändå. Slutligen en skopa smält vildsvins-ister, men där tog jag smör istället.

Okej nu skulle den svåra delen börja. Jag gjorde upp eld i den gamla järnspisen och gick sedan runt i huset och drog för alla gardiner. Allt enligt mormors bok. När spisplattan var varm ställde jag dit mormors svarta tunga troll-järn och lät en klick smör smälta där i. Jag skopade upp en del av blandningen från grytan och hällde den i järnet. Järnet började omedelbart att viska något till mig, något hest och fräsande som inte gick att förstå. Den underbara doften indikerade att jag än så länge gjort rätt. I järnet hade den kletiga massan börjat anta en fast form och det var dags att låta järnet behandla den andra sidan.

Jag rotade fram en stekspade och började lirka loss innehållet. Till stor besvikelse gick den vackra skapelsen sönder. Järnet skrattade väsande åt mig. Bort med det misslyckade och på med ny blandning från grytan. Nu var järnet inte lika kaxigt längre utan svarade bara beskedligt. Efter en liten stund var det dags att vända på härligheten igen, och den här gången lyckades jag. Jag kände mig upprymd och stolt att jag lyckats. Medans järnet fräste lugnt läste jag sista raden i mormors bok “Serveras med sylt och vispgrädde”.

-Lars

Skrivgruppen: krönika

Den ofrivilliga valfriheten

Jag satt i bilen en dag och det hade börjat närma sig lunchtid. Jag var hungrig och lite trött så en snabb lunch på bensinmacken kändes lockande. Innan jag gick in genom dörrarna visste jag vad jag ville ha. Jag är sådan, provar sällan något nytt när jag har hittat det som fungerar. Jag gick fram och bad att få en hamburger-meny 1. Det var då det började. Ville jag ha vitt eller grovt bröd? Med eller utan ost? Senap och ketchup? Okej bara senap, men ska den vara stark eller mild? Coleslaw eller räksallad? Jag kände en lätt frusturation blandas med det komiska. Jo förresten, vad önskas att dricka? Okej en cola, light eller vanlig, med eller utan is? Vill du äta här eller ta med? Jag kunde knappt hålla mig för skratt längre. 

Ibland längtar jag tillbaka till barndommen då jag gick med mamma till Konsum. Skulle man köpa tandkräm tog man en tub med texten “tandkräm”, vit text på blå botten. Enkelt och tydligt. Dagens butiker har en helt egen avdelning för enbart tandkräm. Säkert hundratals färgglada tuber med beskrivande texter på engelska som bedyrar dess mirakulösa kraft. Tveksamt om innehållet skiljer något över huvudtaget. Jag undrar hur många som egentligen vill kunna välja bland femton olika toa-papper och så vidare.

Naturligtvis är inte denna mångfald och “frihet” inte en tjänst för att hjälpa individen. Storföretagen har upptäckt att ju mer det finns att välja på i butikshyllan, desto större är chansen att vi köper något av dem. Ren marknadsföringsteknik alltså. De vill ge oss känslan av att kunna göra vårt eget personliga val för att på så vis kunna visa upp och förstärka vår identitet. De lustiga är bara att alla ändå väljer samma. Trots alla möjligeter att gå sin egen väg är det ytterst få som vågar avvika från det som betraktas som normalt.

När man ändå till slut har lyckats välja en av de 120 elbolag som finns i Sverige, eller några av de hundratals fonder i ppm-systemet dröjer det inte länge innan man blir uppringd av någon försäljare som vill få en att välja deras produkt i stället. Så när man tror att man har bestämt sig är det bara en tidsfråga innan man blir uppmanad att omvärdera sitt val. Börja om att väga fördelar mot nackdelar.

Vad skulle hända om man slutade välja? Bara ta första bästa och hålla sig till det. Det skulle i alla fall kännas skönt att säga till mobil-försäljaren att jag har redan gjort mitt val så nu funderar jag inte mer på det här. Säga, jag har valt att att inte välja. Tänk att slippa jaga efter det perfekta och sedan ändå inte veta säkert om man valt rätt. Slippa misstänka att man förlorar pengar, eller betraktas som en avvikare för att man gjort ett dåligt val. Suck, jag önskar ibland att jag var som den äldre herre som stod före mig i kön på McDonalds och helt enkelt beställde en hamburgare med bröd, helt ovetandes om de oändliga möjligheterna att komponera sin egna perfekta måltid med alla tillval och möjligheter.

-Lars

Skrivgruppen: krönika

Ursäkta, nu pratar jag om döden igen.

‘Ursäkta, nu pratar jag om döden igen’, avbröt hon sig hastigt mitt i sin berättelse. ‘Är det okej att jag gör det eller?’ Det blev plötsligt tyst i rummet, det som för bara 10 sekunder sedan sorlade friskt och högt.

Korkat, tyckte jag tyst för mig själv. Det är ett samtalsämne som vilket annat. Bara ännu en väg vi alla måste ta, en väg som är nyttig att faktiskt tala om. Men det gör vi inte, eller hur. Det undviks, så att en person måste hejda sig känna temperaturen i rummet innan hon fortsätter att berätta om sin mor som gick bort. Vissa blev nog tysta av chock, andra av osäkerhet, som jantelagen så strängt kräver.

Jag blev också tyst av chock, eller snarare förvåning över rummets reaktion. För mig var det inte konstigt att tala öppet om det, jag tycker man borde kunna göra det friare. Jag upptäckte snart att det var upp till mig att bryta tystnaden.

‘Ja, det är helt okej. Jag gillar när man gör det.’
Resten av rummet instämde genast.
‘Ja ja, det är helt lugnt. Fortsätt bara.’

Jantelagen var besegrad, ännu en gång.

– Johan

Fredag!

Det är fredag idag! Med andra ord: helg alldeles strax! Eftersom ni läser den här bloggen slaviskt så kanske jag inte behöver förklara vilka sorts texter som kommer att komma upp på bloggen nästa vecka, men jag gör det ändå. (Jag kommer alltså att publicera några av de texter som vi i skrivgruppen har skrivit hittills).

Det kommer att bli krönikor, genretransponeringar och haikudikter.

En krönika vet ni nog vad det är. Kanske behövs ingen närmare förklaring. Jag tänker lita på er allmänbildning den här gången.

En genretransponering innebär att man tar en textgenre (exempelvis en tidningsartikel) och gör om den till en helt annan textgenre (exempelvis en låttext). Det är en riktigt rolig uppgift, så om ni har tråkigt någon dag – prova att göra en genretransponering!

En haiku har många olika regler, och man behöver egentligen inte följa en enda. Om man exempelvis skulle råka heta Tranströmer så kan man skriva typ ”trattkantarell i havskräfta”, och sen kalla det haiku och få det upptryckt i en miljon exemplar. I vår textgrupp har vi ingen som heter Tranströmer. Därför har vi skrivit efter regeln 5-7-5 (det är så man brukar göra). Fem stavelser (sta-vel-ser) i första raden, sju stavelser i mittenraden och fem stavelser i sista raden. Då kan det låta ungefär såhär:

I början inget
i mitten litegrann va
tur – nu är det slut.

Nu vet ni vad ni får läsa nästa vecka. Nu ska jag diska, slänga sopor och städa och sen tar jag helg. Trevlig helg på mig. Och på er också förresten!