Skrivgruppen: krönika

Som en dröm…

När jag här om dagen tillsammans med mina vuxna elever som är i färd med att lära sig tala, förstå, läsa och skriva på svenska, många av dem analfabeter från olika delar av världen såg ”Why powerty? Ljusets mödrar”, så såg vi en dröm om hur en värld skulle kunna vara, kunna bli bättre. Men nej, detta är inte en dröm, det är verklighet. Drömmen är att den här verksamheten kunde bli ännu större, kunde omfatta många, många fler av dem som behöver utbildning, arbete och bättre levnadsförhållanden bland mycket fattiga människor.

I Indien finns en man vid namn Bunker Roy. Han har gått de finaste, bästa, dyraste, snobbigaste skolorna i Indien, fått de högsta betygen och hade en framtid med karriär inom diplomatvärlden framför sig.

Denne man, välutbildad rik, privilegierad på alla sätt beslutar sig av någon anledning för att åka till en fattig by, för att se hur människor lever där och – för att bo och arbeta där under fem år, något som får hans mamma att vägra tala med honom under många år. Sonen med den så lysande framtiden vid sina fötter!

Vid åsynen av hur människor lever i byn, med stor fattigdom, sjukdomar och död, beslutar sig Bunker Roy att starta ett Barefoot College i Indien. Kvinnor med kort skolbakgrund eller analfabeter är välkomna dit, där de får lära sig om solenergi, om elektriska komponenter, lödning och engelska. De kommer från små, fattiga byar i Asien, Afrika, Latinamerika. I ”Ljusets mödrar” får vi följa en Jordansk kvinna från en liten by i öknen.

Bunker Roy och några från hans team reser runt och berättar om projektet med solenergi. Utbildningen är 6 månader och de reser sedan tillbaka till sina byar med en utbildning och ett jobb och utbildar andra kvinnor, sätter upp solfångare, så att byn får tillgång till el och varmvatten. På väg ut i öknen säger en av männen i teamet: ”Tänk att Jordaniens första illitterata solkraftstekniker blir en kvinna!”

Rekryteringen är inte helt enkel. Inte alla kvinnor vill eller vågar eller mannen vill inte. Någon måste ta hand om barnen, när mamman är borta 6 månader och det blir ofta sorgesamt för både mamma och barn.

Varför bara kvinnor? Svaret som ges är, att kvinnorna stannar kvar i byarna hos barnen med sin kunskap och förmedlar den vidare, medan männen ofta åker iväg, kanske för att göra sig en egen inkomst och bli sin egen lyckas smed.

Kanske några av er känner till det jag skrivit om, kanske har ni sett filmen om ”Ljusets mödrar” eller lyssnat på Bunker Roys föredrag på TED talks, där han berättar om sin skola för solkraftstekniker.

En sanndröm. I olika skepnader skulle jag önska, att den blev verklighet för de miljontals analfabeter i världen. Att fler människor, män som kvinnor med utbildning, rikedom, inflytande och makt använder den till att göra vår värld lite bättre.

-Karin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s